Så som i himmelen, premiär, 17 september, Lorensbergsteatern, Göteborg

17 torsdag Sep 2026

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

Så som i himmelen hade premiär den 13 september 2018 på Oscarsteatern i Stockholm och har sen dess spelats på flera ställen.

Det är bara att gratulera Göteborgarna som får möjligheten att se den så nära originaluppsättningen som möjligt nu när Philip Jalmelid och Tuva B Larssen återvänder till musikalen som Daniel Dareus och Lena. Så som i himmelen är en fantastisk musikal men den blir extra bra med Tuva och Philip, deras röster trollbinder publiken och kemin mellan dem går att ta på, helt magiskt bra.

Med från originaluppsättningen är också Rikard Björk som Tore och Kajsa Reingardt som Olga. Även Christoffer Wollter kommer från originaluppsättningen då som Conny men nu som kyrkoherden Stig. I övrigt en mer lokal rollbesättning.

Scenografi och kostym känns också igen från originalet.

Men även om mycket är som i originalet är den här uppsättningen unik för Fredrik Kempe har skrivit en helt ny sång, Min egen styrka, till Gabriella (Sanna Nielsen). En sång som lyfter fram Gabriellas resa från kuvad misshandlad fru till en kvinna som finner styrkan att frigöra sig själv. En ny känslosam scen som stärker historien. Är man musikalälskare en stor anledning att se den här uppsättningen även om man sett den ett antal gånger redan.

Historien i kort är att den världsberömda dirigenten Daniel Dareus återvänder till sin hemby, Ljusåker, efter en hjärtattack. Daniel är fast besluten att han ska sluta med musiken men efter viss tvekan tar han på sig uppdraget som kantor och att leda kyrkokören.

Här möts han av människor som älskar att sjunga men där kaffe och bulle är lika viktiga. En kulturkrock som sakta försvinner och de hittar gemenskapen i tonerna. Nåt som inte faller i god jord hos byns kantor Stig (Christoffer Wollter) när han ser hur hans fru Inger (Åsa Fång) blommar upp. Det finns en stark gemenskap i Ljusåker men samtidigt låter man mobbing och misshandel pågå, man vill inte lägga sig i. Daniels gamle plågoande Conny (Robin Stegmar) misshandlar sin fru Gabriella (Sanna Nielsen). Byns ”fixare” Arne (Peter Apelgren) mobbar både Holmfrid (Henric Joneskär) som han i alla år kallat ”Tjock-Holmfrid” och Tore (Rikard Björk) byoriginalet med en funktionsnedsättning.

I Ljusåker finns också den glada och godhjärtade Lena som har ett speciellt varmt förhållande till Tore. Rikard Björk är så otroligt varm, skicklig och trovärdig som Tore. En av mina favoritscener är Lena och Tores vals, när Lena hjälper Tore efter en olycka. Ett nummer som man blir lycklig av och värmer hjärtat.

I den scenen ser man också hur Daniel betraktar dem i smyg och är ett av ögonblicken man ser hur han blir mer och mer förälskad i Lena. Kärlekshistorien mellan Daniel och Lena är så fin och får tårar att rinna av både lycka och sorg.

Så som i himmelen är full av glädje, smärta, sorg, gemenskap och kärlek. Fredrik Kämpes fantastiska text och musik får fram varenda känsla med fingertoppskänsla. Tillsammans med Philips, Tuvas, Sannas, Rikards, Christoffers, Åsas mfl rösters och rolltolkningar skapas musikalmagi.

En av musikalens höjdpunkter är Gabriellas sång som Helen Sjöholm gjorde i Kay Pollaks film och som musikalen bygger på. Sanna tar sig an rollen som Gabriella med en bra nerv och sjunger Gabriellas sång med kraft och en känsla som gav mig den där rysningen man vill ha. Robin Stegmars Conny är så där elak och hemsk som han ska vara.

Christoffer Wollter och Åsa Fång passar perfekt ihop som Stig och Inger. Christoffer har ett djup som berör i den alltmer förtvivlade Stig i ”Hur tror du att det känns”.

Så som i himmelen är en musikal som man trollbinds av från början och har inte en enda svag låt eller scen. En uppsättning som håller högsta klass. Det enda lite svaga kortet är Peter Apelgrens Arne som känns lite osäker, stel och överspelad och jag saknar värmen som andra Arne har utstrålat mitt i sin översittarattityd. Men det är säkert något som kan förbättras med några fler föreställningar i kläder.

Bor man i Göteborg med omnejd så ska man absolut inte missa den här uppsättningen. Det var definitivt värt att åka från Stockholm och se den och jag skulle gärna se den igen. Så som i himmeln är svensk musikalhistoria som ska upplevas.

Premiärkvällen förgylldes extra av att Kay Pollak, Fredrik Kämpe, Markus Virta mfl från det kreativa teamet var på plats.

Så som i Himmelen spelad på Lorensbergsteatern till den 12 december.

https://showtic.se/forestallningar/sa-som-i-himmelen

Intervju med Edward af Sillén, Edvin Törnblom, Linda Olsson och Martin Redhe Nord om Titanique

16 onsdag Sep 2026

Posted by annette stolt in Intervju

≈ Lämna en kommentar

Céline Dion kapar Titanic – den internationellt hyllade musikalkomedin Titaníque har Sverigepremiär på Börsen i Stockholm den 15 januari 2027. Titanic, Céline Dions odödliga hits och fullständigt skruvad musikalhumor är vad som utlovas och förutsättningarna är minst sagt goda med det gäng som ska sjösätta Titanique och undvika att det går på det där isberget igen. I rollerna som Jack och Rose ser vi Edvin Törnblom och Alma Bengtsson, medan Linda Olsson kliver ombord som Céline Dion. För regi och översättning ansvarar Edward af Sillén.

Inför biljettsläpp den 22 september fick jag en pratstund med Edward af Sillén, Linda Olsson, Edvin Törnblom och Martin Redhe Nord (som spelar Ruth, mamma till Rose).

Titanique är en rätt ny musikal som först sattes upp i Los Angeles 2017 och juni 2022 off-Broadway (eller som Edward sa off-off-off Broadway) på the Asylum Theater som ett ”lite kul projekt”.

Foto: Mats Bäcker

Vad är er relation till musikalen?

Edvin berättar att han, Edward och Pål Ströbaek var i New York 2022. ”Åker man till New Yorks så går man på musikal två gånger om dagen och ser allt man kan. Det pratades om en galen musikal med Celine Dion musik som handlade om Titanic på någon lite teater i en källare långt bort från Broadway. Vi tog oss dit och det var det bästa jag sett, bästa rösterna och roligast någonsin. En ynnest att ha fått se original-casten. Där väcktes en dröm om att få vara med i den. Fantastiskt att ha fått se något så här bra så tidigt.

Edward instämmer i det ”Visste inte alls vad det var jag skulle se när jag tog mig 30 kvarter bort från Broadway. Hade ju bara hört rykten om den. Men jag skrattade så jag grät. Det här var något helt nytt, så dumt och så bra. Och kände att det här skulle jag vilja sätta upp i Sverige någon gång.”

Linda har inte sett den på Broadway men på West End (där den spelats sen 2025) tillsammans med Kayo som spelar Isberget här i Sverige. ”Den var så roligt och det är så svårt att förklara vad det är, det är en musikal som måste upplevas”.

Martin har inte hunnit se musikalen ännu men ska åka över till London i oktober men han berättar att han var helt sålt på filmen. ”Jag var i tonåren när filmen kom. Jag blev helt förälskad i Rose och Jack. Den var en episk film. Inte kunde jag då ana att jag en dag skulle spela Rose mamma Ruth. Men med de roller jag har gjort nu så är jag nu mogen för att spela Ruth”säger Martin med ett skratt och fortsätter ”det ska bli så kul att vara med när den seglar in i Stockholm”.

Edward, du har precis haft en succé-premiär på Chicago som är en annan typ av musikal, hur laddar du nu om för den mer moderna, galna Titanique?

”Det har varit underbart att jobba med Chiacgo och jag håller på och smälta all fantastisk respons” säger Edward och fortsätter ”Titanique är mer tillbaka till mina rötter. Jag började som manusförfattare på Rea som gick på Hamburger Börs, så kul att vara tillbaka på Börsen. Har hela tiden jobbat med humor på olika sätt t ex i Mello och med Pernilla Wahlgrens shower där man jobbar med att driva med sig själv. Mycket av det finns i Titanique. Sen är det så kul att få vi har fått rättigheterna så här pass tidigt. Det är ett stort förtroende att vara ett av de första länderna som sätter upp den utanför de engelsktalande. Vi kommer att ha kvar sångerna på engelska men dialogen på svenska. I dialogen kommer det vara mycket aktuella referenser som kommer att förändras under föreställningens gång, så går man fler gånger kan man märka skillnader. Det här är en föreställning där man driver med Titanic, Celine Dion och sig själva. Det är så fantastiskt att Celine har upplåtit rättigheterna för sina låtar till den här musikalen – och att vi får gör den.”

Även Edvin nämner det här med referenshumorn ”det här är en musikal där det finns massa referenser och vissa är det bara de mest inbitna nördarna som förstår, men alla kommer nog känna att det fanns referenser som de plockade upp. Det är som i Mello där vissa skämt riktas mot barn och andra mot vuxna. Alla kommer få sitt och man blir extra glad när man hittar det där extra nördskämtet.”

Titanique blir första musikalen som sätts upp på Börsen sen nyöppningen, hur känns det?

”Jag jublade när jag fick höra att 2entertain var med och räddade kvar Börsen som en underhållningslokal. Det är en unik lokal i Stockholm. Det var Nanette Hayes som föreslog Börsen och den är helt perfekt för det ska kännas lite underground”, säger Edward.

”Börsen ser ju ut som en Finlandsfärja och det kommer att bli helt rätt intim stämning där” säger Linda och tillägger ”jag har inte spelat där förut så det ska bli så kul att få vara en som har stått på den scenen”.

”Det känns som vi plockar upp stafettpinnen från Rea-gänget” säger Martin. ”Börsen kommer att vara perfekt för att bryta den fjärde väggen och mer bjuda in publiken.”

Edvin berättar om hur han gick förbi Börsen varje dag med sin mamma när hon var på väg till Operan och hur han vill gå in där istället för att gå till Operan och hänga. ”Jag repade min senaste show där och det var sjukt att se alla bilder på alla giganter som varit där och spelat, Sinatra, Minelli, After Dark och många andra. Det är ett otroligt arv som sitter i väggarna och det blir en perfekt lokal med Sing-a-long känsla”.

Edward, du har ett gäng med väl etablerade musikalartister men också Alma Bengtsson (Rose) som är en av de ny unga musikalartisterna och Edvin som aldrig spelat musikal, hur är det att jobba med den blandningen?

”Det här är ett supergäng att jobba med. Alma såg jag i Dear Evan Hansen och det är så kul att få ta med någon ung ny musikalartist som får jobba med ett etablerat gäng och växa med det. Edvin fastnade jag tidigt för hans humor när han jobbade med Fredrik och Filip. Vem är den där supertalangen bakom dem tänkte jag. Jag har jobbat med honom när han var programledare i Mello och vi har samma humor och känner varandra väl.”

Det här är din musikaldebut Edvin, hur känns det?

”Musikal är min absoluta favoritgenre. Mamma är ju operasångerska och jag har alltid varit med på operan och musikal är ju lite opera-light. I musikal får man fram så mycket känslor, man gråter och skrattar ”säger Edvin och fortsätter, ”jag drömde om att spela musikal när jag var liten så det här är ett riktigt pinch -me -moment. Jag är i fullgång med att lära mig sångerna och går hos en sångpedagog och det kräver en del fysisk träning också. Det ska bli så kul att få vara en del av en ensemble. Jag är van att vara själv men att få skapa humor tillsamman ser jag framemot. Det är ett gäng über-proffs som jag ska få jobba med. Vi har roligt redan nu. ”

Hur tänker du skapa din Jack, Edvin?

”I filmen får man inte direkt lära känna Jack och han är inte världens roligaste karaktär. Men i musikalen så ska han vara sassy och mer allt. Jag har ju sett den på Broadway men kommer att göra min egen tolkning. Kanske låta honom i början vara mer som han är i filmen och sen låta honom utvecklas under föreställningens gång. Tänk att jag ska få sjunga Celine Dion-låtar!”

Foto: Anders Warme

Celine Dion är också en karaktär i musikalen, Linda hur fick du rollen och hur tar du dig an den?

”Edward frågade mig om jag var intresserad och så fick jag gör en inspelning som skickades till upphovsmakarna som skulle godkänna mig för rollen. Vi var några stycken som gjorde det och jag fick rollen” berättar Linda. ”Jag kommer att titta på olika klipp med Celine för att se hennes manér. Förutom att hon har en fantastisk röst har hon också ett speciellt sätt att röra sig på. Jag kommer att åka till Paris för att se en av hennes konserter. Det är också så kul att få göra ytterligare en roll med kvinna i min egen ålder som har en stark personlighet.

Sen är det helt nytt för mig att jobba med en musikal som ständigt ska vara aktuell. Att man anpassar efter vad som händer i Sverige och världen och lägger till och tar bort. Vet inte om vi kommer ha olika varianter eller hur det blir. Det känns både nervöst och spännande. En annan typ av publikkontakt”.

Även Martin lyfter det här med att han inte är van att jobba med en föreställning som kan ändra sig.

”Jag har ett kontrollbehov så det här blir spännande att se hur det fungerar” säger han.

Det här låter onekligen som en musikal där allt kan hända och vad vill ni att publiken ska ha med sig när de har sett föreställningen?

”De ska ha skrattat mycket och undra lite ’vad var det här vi såg’ och att det är det roligaste de sett. Att de får uppleva glädjen och Celines fantastiska musik” säger Linda.

”Jag hoppas att man gör det till en helkväll. Äter en god middag innan med sina vänner” säger Edvin och avslutar med ”när man sett föreställningen att man haft en riktigt riktigt kul kväll som man aldrig vill ska ta slut”.

Biljetter till Titanique släpps den 22 september:

https://showtic.se/forestallningar/titanique

Moderskärlek, 11 september, Strindbergs Intima, Stockholm

11 fredag Sep 2026

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser, Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Moderskärlek är en musikteater i en akt med Strindbergs pjäs från 1892 som utgångspunkt. En pjäs som skrevs precis efter hans skilsmässa från Siri von Essen och det märks i hans skildring i pjäsen av hur relationen mellan modern Amelie och dottern Heléne utvecklas efter Amelies skilsmässan från Helénes pappa.

Jag har inte läst Moderskärlek så kan inte jämföra den med den bearbetning som nu har gjorts av regissören Annika Kofoed.

Moderskärlek utspelas en varm sommardag i skärgården år 1892 där Amelie (Frida Hallgren) och hennes vuxna dotter Heléne (Blossom Tainton) bor över sommaren. Heléne har fått en ny vän, Lisen, (som också spelas av Frida Hallgren) som hon är mycket förtjust i, men hon slits mellan att vara med modern och de nya vännerna. Det är ett starkt band mellan Amelie och Heléne som blev ännu starkare och beroendetungt efter att fadern försvann ut deras liv. Det visar sig att moderns beskrivning av vad som hände inte helt stämmer och att hennes syn på män påverkat Heléne så hon har svårt att se sig själv i ett förhållande. Temat i sig är lika aktuellt då som nu, hur föräldrar förhåller sig till varandra vid en skilsmässa, kan man vara neutral och inte påverka sina barn? Ett ämne som också är det genomgående i musikalen Mrs Doubtfire som just nu spelas på Östgötateatern, där dock båda föräldrarnas perspektiv finns med, men också hur barnen kommer i kläm.

Moderskärlek belyser också hur svårt en del har att släppa bandet till sina vuxna barn och låta dem bli vuxna och stå på egna ben.

En pjäs som snart är över 130 år känns modern tack vare den tidlösa mor-dotter relationen. Man kunde lika gärna förlagt den till nutid men jag gillar ändå att man låtit den vara kvar i sin ursprungliga tidsera. Det gör också att man kan ha kvar den mer auktoritära modersrollen.

Det är intressant hur med bra skådespeleri man trollar bort den faktiska åldersskillnaden mellan Frida och Blossom. Frida, som spelar modern, är yngre än Blossom, men i rollen som modern har en pondus och livserfarenhet som styr relationen och man upplever Frida som den äldre av dem. Med ett snabbt klädbyte omvandlas hon sen till dotterns något yngre vän Lisen, en tjej med sprudlande energi. Trovärdigheten är lika stor i båda rollerna och det är fascinerande hur man direkt accepterar rollbytet och knappt tänker på att det är samma skådespelare.

Blossoms Heléne förändras också i sitt sätt vara om hon är med modern eller Lisen. Heléne slits mellan att vara modern till lags och att få utforska hur hennes liv kan vara med jämnåriga. Vågar hon ta steget över och slå sig fri? Det ligger ju ett ansvar på henne också att agera ju flera sanningar som kommer fram.

Dialogen blandas upp med musik av P-O Nilsson som både lättar upp stämningen och förstärker känslorna.

Strindberg kan låta avskräckande och tungt, men det här är en intressant, välspelad och engagerande föreställning. En förställning som flera nog lämnar med funderingen på hur deras egen mor-dotter relation ser ut. Jag kan varmt rekommendera Moderskärlek och att man upptäcker den här teatern. Mitt första besök här, men tror inte det blir mitt sista.

Föreställningen är ca 1 timme och spelas till den 4 oktober.

Biljetter finns att köpa här:

https://www.nortic.se/ticket/event/82944

Chicago, premiär, 10 september, Oscarsteatern, Stockholm

10 torsdag Sep 2026

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ 2 kommentarer

Chicago av Bob Fosse och Fred Ebb med musik av John Kander är en av de största och mest ikoniska musikaler som spelats över hela världen sen premiären på Broadway 1975. En mörk komisk musikal om mord, kändisskap, medier och rättegångar som mest liknar en cirkusföreställning och där sannings inte spelar så stor roll, bäst story vinner. Teman som är lika aktuella idag med sociala medier och fakes news. Den som styr vinklingen på en story är den som har makten.

Roxie Hart (Ellen Lindblad) och Velma Kelly (Hanna Lindblad von Spreti) har båda mördat sina älskare i vredesmod. De möts i fängelset där de slåss om att få pressens uppmärksamhet. Deras försvarsadvokat är den slipprige Billy Flynn (Peter Jöback) som skickligt bygger försvaret genom att vrida på sanningen och skapa sympatier för att få dem fria.

På Oscarsteatern sattes den upp 1999 med Petra Nielsen som Roxie och hon spelade sen rollen både i West End och på Broadway. Jag såg både uppsättningen på Oscars och även Petras premiär i London, bra uppsättningar men Chicago i 2026 års-tappning är bättre än West End utan tvekan. Det är så proffsigt och genomarbetat in i minsta detalj. Inledningen med Roxie i All That Jazz är magnifik och Cell Block Tango är en äkta showstopper och belönas med en stående ovation, hur ofta händer det i en musikal i tredje numret efter Ouvertyren? Det är i de här stora numren som Chicago flyger högt högt! När Billy Flynn presenteras i Allt jag begär är kärlek är det med klassiska rosa solfjädrar i händerna på de kvinnliga dansarna.

Roxie, ett par nummer senare bjuder på så snygg och stilren scenografi med namnet Roxie i stora lysande bokstäver och de manliga dansarnas siluetter syns. Varje sånt nummer är en njutning för en musikalälskare. Mest känslor väcks för Roxys man Amos (Ola Forssmed) i Mister Cellofan. Amos som älskar sin Roxy men ingen ser honom, inte ens hans skugga bli kvar vid hans sida. Extra kul att se Ola Forssmed i en roll som mer berör än roar.

Överlag är det här en otroligt snyggt paketerad musikal. Perfekt castad med Ellen och Hanna Lindblad von Spreti som verkligen briljerar i sång och dans. Snyggt flankerade av Peter Jöback som elegant plockar fram sin mer hala sida och är lysande i sina sångnummer. Laila Adèles kraftfulla stämma ger pondus till Mamma Morton.

Hela ensemblen är verkligen strålande i varenda nummer. Det finns dock några svagare nummer men det har jag upplevt i alla uppsättningar av Chicago så det ligger nog på själva grundmaterialet.

Det kreativa teamet lyfter föreställningen och ensemblen med snygg effektfull scenografi av Lehna Edvall som också står för de läckra kläderna som både känns tidstypiska och moderna. Sara Klänges mask och peruk likaså. Bob Fosses klassisk koreografi med jazz hands känns väl igen i Zaid Odeståhls koreografi men med en egen vidareutveckling och modern touch. Lysande effektfull ljusdesign av Mikael Kraft. Ingen musikal utan fantastiska musiker, här under ledning av Johan Landqvist. Sist men inte minst Edward af Sillèn har ännu en gång svingat sin magiska regi-trollstav och slutresultat kan bara sammanfattas som ”Snyggt, sassy, supersuccé”.

Bättre än så här kan inte Chicago bli!

Chicago är planerad att spelas till 19 december.

https://showtic.se/forestallningar/chicago-the-musical

Mrs Doubtfire, premiär, 5 september, Östgötateatern, Linköping

05 lördag Sep 2026

Posted by annette stolt in Musikalupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Musikalen Mrs Doubtfire baserad på den kända filmen från 1993 med Robin Williams och Sally Field i huvudrollerna. Filmen baseras i sin tur på romanen Madame Doubtfire av Anne Fine som kom 1987. Musikalen är skriven av Karey Kirkpatrick och John O’Farrell och text och musik av Wayne och Karey Kirkpatrick. Den svenska översättning av Calle Norlén är fantastisk. Musikalversionen är uppdaterad till nutid och anpassas till aktuella personer där både Zara Larsson och Benjamin Ingrosso nämns. Dock har man valt att ha kvar vissa brittiska referenser även om Prussiluskan har smugit sig in bland de kvinnliga starka personligheterna som Queen Elizabeth och Margaret Thatcher.

Musikalen hade premiär 2019 i Seattle och har sen dess spelats bland annat på Broadway och på West End. Själv såg jag den i London för ganska exakt två år sen. Nu är det dags för Norden premiär på Östgötateatern i Linköping.

Mrs Doubtfire är en musikalkomedi och den lockar verkligen fram många skratt, men det finns ju ett djup i den som jag tycker kommer fram mer i musikalen än i filmen helt enkelt för att känslorna blir starkare när de uttrycks i sång.

Mrs Doubtfire är ett skillsmässodrama där Miranda Hillard (Karin Oscarsson) efter många år inte längre orkar vara kvar i äktenskapet med Daniel Hillard (Peter Jansson) för hon tycker hon får sköta allt och han inte tar ansvar även om han tillbringar mycket tid med deras barn, Lydia (Moa Eklöf), Christoffer (Julian Blomqvist Vilenius) och Nathalie (Julie Marlow). Daniel är arbetslös och domstolen ger därför Miranda ensam vårdnad de tre första månaderna i avvaktan på att Daniel ordnar ett jobb. Daniel blir helt förtvivlad för att han bara ska få träffa barnen på helgerna, han behöver träffa dem dagligen. Miranda står fast vid att hon ska ha en nanny. Daniel får då idén att söka jobbet. Han får hjälp av sin bror Frank (Stefan Clarin) och hand man André (Camilo Ge Bersky) att skapa Mrs Doubtfire, en trygg äldre dam. Han blir anställd och trots viss tvekan först hos barnen börjar de mer och mer uppskatta Mrs Doubtfire.

Daniels förklädnad ger upphov till en rad roliga situationer, särskilt när han snabbt måste byta mellan sina karaktärer. En stor eloge till Annsofi Östbergh Nyberg (kostym) och Anna Ståfelts (peruk&maskdesign) för deras arbete.

Barnen saknad efter sin pappa är ständigt närvarande och de anklagar sig själva för att ha orsakat skilsmässan. Något som även påverkar Miranda, har hon gjort rätt? Med Mrs Doubtfire kan hon bolla sina tankar ovetandes om att det är Daniel hon pratar med. Jag tycker att balansen mellan hennes och Daniels perspektiv på deras förhållande blir mer nyanserad i musikalen, tack vare att Mirandas känslor och tvivel får mer utrymme i de starka sångnummer hon har. Dottern Lydia är femton år och den som förstår mest av barnen och blir en länk mellan föräldrarna och sina syskons funderingar, hon tvingas bli mer vuxen och här känns känslobandet mellan henne och Daniel starkt. Historien knyts ihop så fint med att en familj kan se ut på olika sätt och fortsätta vara en familj även när mamma och pappa inte bor tillsammans . Barnen är lika älskade och man är en familj i hjärtat.

Musikalen rymmer flera känslomässiga solonummer men också härliga och roliga ensamblenummer med mycket dans. Till och med lite stepp har koreografen Anna Ståhl bakat in till min och publikens jubel. I London älskade jag numret när Mrs Doubtfire tar ”Siri” till hjälp för att laga mat och det är minst lika häftigt och bra här. Det är WestEnd-nivå!

Östgötateatern är fenomenal på att hitta musikaler som passar sin scen perfekt. Skådespelare som i alla roller presterar på topp. Peter Jansson är en klockren Daniel/Mrs Doubtfire där det är en fröjd att följa hans resa från den rolige pappan till en med mer ansvar och är mer lyhörd, med samma starka kärlek till sina barn. Ett kreativt team som lyfter karaktärerna och historien. Snygga scenerier och ljussättning.

Det råder inga tvivel om att Östgötateatern uppsättning av Mrs Doubtfire kommer att älskas lika mycket som filmen. Rolig, varm och berörande. En underbar familjemusikal. När ridån går ner har jag en liten lyckotår i ögonvrån och ett stort leende på läpparna.

Det är dessutom genialiskt att lägga lördagsföreställningen kl 15:00. En lagom dagsutflykt från t ex Stockholm – man hinner äta en god lunch, njuta av underbar musikal innan man tar ett kvällståg hem.

Mrs Doubtfire spelas i Linköping till den 24 oktober och därefter i Norrköping 7 november- 31 december.

Biljetter kan köpas här:

https://www.ostgotateatern.se/pa-scen/mrs-doubtfire

Föreställningbilder @ Markus Gårder och Östgötateatern

Oss swingers emellan, premiär, 3 september, Intiman, Stockholm

03 torsdag Sep 2026

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Farsen Whose wifes are they anyway skrevs 2012 av Michael Parker och förra sommaren sattes den upp på Krusenstiernska teatern i Kalmar under namnet Oss Swingers emellan och nu är det dags för den att möta publiken i Stockholm. Det känns helt rätt i tiden med en fars så publiken under dryga två timmar kan koppla bort omvärlden och låta sig roas.

Johan Backlund (Thomas Pettersson) och hans kollega David Alhmage (Måns Nathanelson) har smitit ifrån mässan i Stockholm och checkat in på hotell för en golfhelg. Fruarna har de lämnat i Sandhamn. Sista helgen innan nya Vdn K.G.Sundholm (Hanna Hedlund) tar över och det är slut på långa golfhelger. Men det blir problem snabbt när det visar sig att K.G. också bor på hotellet. När hon av en slump stöter på David vill hon gärna att den ses på middag och att han tar med sig sin fru som hon förutsätter är med. Mån om att göra gott intryck så vågar han inte säga att frun inte är med utan får Johan att klä ut sig till han fru Karin. Där drar alla förvecklingar, spring och smäll i dörrar i en rasande fart och allt eskalerar än mer när bådas fruar dyker upp. Den ende som roas av det här tilltaget är vaktmästaren Bengtsson (Victor Morell), en arbetsovillig person som gärna ser till att tjäna extra pengar här och där. Hotellchefen fru Karlén (Charlott Strandberg) förfasar sig över att Johan och David verkar bedriva nån Swingesverksamhet och receptionisten Tina (Clara Henry) dras motvilligt in i att spela fru till Johan.

Det här är en fars där skratten duggar tätt. Replikerna levereras med en prefekt komisk nyans där kroppsspråket förstärker utan att bli överdrivet. Casten är väl sammansatt och det är en fröjd att se fars spelas på den här nivån.

Oss swingers emellan spelas till den 24 oktober och biljetter kan bokad här:

https://www.intiman.se/shower/oss-swingers-emellan

Britt-Marie var här, premiär, 2 september, Scalateatern, Stockholm

02 onsdag Sep 2026

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Britt-Marie var här är en av Fredrik Backmans succéromaner och för några år sedan satte Riksteatern upp den som en enmansföreställning med Marianne Mörck. Marianne är nu tillbaka som Britt-Marie, Vega, Omar och de andra och spelas under hösten på Scalateatern.

Britt-Marie är en 63-årig kvinna som lämnar sin man när hon upptäcker att han varit otrogen. I alla år har hon varit hemmafru och skött det exemplariskt. När hon söker jobb visar det sig inte krylla av jobb utan det enda som den unga tjejen på Arbetsförmedlingen kan få fram till henne är ett tre-veckors jobb som fritidsledare i Borg, ett litet samhälle där i stort sett allt är nedlagt förutom en pizzeria som också är butik. Inte ens en riktig fotbollsplan finns, med barnen som älskar fotboll spelar på en grusad parkeringsplats. Inte alls vad Britt-Marie tänkt sig och motvilligt blir hon indragen i att bli coach till laget så de kan få vara med i en fotbollscup.

Marianne Mörck är helt briljant när hon med små gester och lite olika röster gestaltar Britt-Marie och de andra. Det är fantastiskt hur en person kan hålla publiken fängslad under hela föreställning. Det är varm, hjärtlig och rolig historia men mot slutet även berör och nästan lockar fram en tår i ögonvrån när det blir så där fint. Tack vare barnen hittar Britt-Marie sig själv och blir sedd.

Det är en monolog med finurliga repliker som levereras med perfekt fingertoppskänsla och lockar till många skratt. Även om man som jag inte är särskilt intresserad av fotboll så i kombination av Backmans sätt att formulera sig och bygga historien och Mörcks sätt att ge liv till karaktärerna så dras man precis som Britt-Marie in i lyckokänslan när laget gör sitt första mål.

Marianne är som klippt och skuren för föreställningen, en föreställning som roar och värmer när hösten börja smyga sig på.

Britt-Marie var här spelas till den 27 september. Biljetter kan köpas här:

https://www.scalateatern.se/forestallning/britt-marie-var-har/

Tartuffe, publikrep, 24 augusti, Stadsteatern, Stockholm

24 måndag Aug 2026

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Molières Tartuffe är en riktig klassiker. Den uruppfördes 1664 men fick så stark kritik från kyrkan att till slut förbjöd kungen den från att spelas. Först efter en hel del omarbetningar fick den sättas upp igen 1669 och det är den versionen som spelas efter det.

Handlingen är fortfarande förlagd till 1664 vilket står i skrift på en ljusramp som hänger ner. Texten ändrad sedan för att presentera de olika karaktärerna när de kommer in i handlingen första gången. Skulle inte årtalet vara angivet skulle den tidsmässigt kunna utspelas i nutid. Kläderna är av modernt snitt och själva handlingen är tidslös då den handlar om manipulation, moral och maktmissbruk.

Bedragen Tartuffe (Magnus Krepper) har lurat sig in hos den välbärgade Orgon (Peter Andersson) som blivit hjärntvättad av Tartuffe. Han lyssnar inte på vare sig sin nuvarande fru Elmire (Helena af Sandeberg), sin son Damis (Emil Almén) eller någon av de andra i hans närhet när de försöker få honom att skicka iväg Tartuffe. Tartuffe spelar skickligt på alla känslor hos Orgon och vänder på alla argument som de andra framför mot honom.

Kreppers får fram allt det obehagliga, beräknande och lismandet som finns i Tartuffe. Man förundras över att Orgon inte ser hur pinsam han är, särskilt när han dansar eller ska vara förförisk. Peter Anderssons Orgon blickar nästan förälskat på Tartuffe och är undfallandet mot honom, helt manipulerad. Mest styrka och intelligens finns hos Elmire och hos kammarjungfrun Dorine som spelas med stor pondus av Marie Rickardsson.

Det här är en välspelad och skickligt framförd uppsättning av Tartuffe som både är underhållande och tankeväckande. Den enkla scenografi låter historien stå i centrum.

Tartuffe har premiär den 28 augusti och spelas till den 18 oktober på Stora Scenen på Stockholms stadsteater.

Ni betalar inte! Vi betalar inte! Premiär, 24 juli, Adelsö Friluftsteater

24 fredag Jul 2026

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Förra året var det premiär för Adelsö Friluftsteater och i år är man tillbaka med en pjäs av nobelpristagaren Dario Fo, för att fira att han skulle fyllt 100 år i. Pjäsen Sotta Paga! Non si Paga! hade sin ursprungspremiär 1974 i Milano, men ständigt stigande priser känns lika aktuellt nu. En pjäs av en nobelpristagare kan ju låta seriöst och lite tråkigt, men här på Adelsö bjöds det på mycket skratt under de knappa 2 timmar inkl paus som pjäsen varade.

Pjäsen utspelas i Italien på 70-talet där hemmafrun Antonia (Sofia Bach) är en av alla kvinnor som får nog av att priserna ändras dag för dag och de protesterar genom att helt enkelt inte betala för varorna. Hon drar in sin väninna Margherita (Thérèse Svensson) i det som för att gömma en del varor stoppar dem under kappan som misstas för en gravidmage. Förvecklingarna byggs på när de ska förklara vad som hänt för Antonias man Giovanni (Olle Roberg) och Margheritas man Luigi (Betty Wilson Wallnäs). Antonia har verkligen en livlig fantasi och drar sig inte för att ljuga sin man rakt upp i ansiktet för att undanhålla att hon stulit mat och har obetalda räkningar för pengarna räcker inte till.

Ännu mer förklaringar ska till när olika polismän knackar på för att göra husrannsakan och leta efter gömda matvaror. De olika poliserna spelas av Johan Charles, där en mustasch skulle skilja dem åt, men på premiärdagen ville inte mustaschen sitta fast så de blev än mer lika varandra, vilket roade publiken och medspelarna.

Som sagt det bjuds på en hel del skratt, både åt situationerna som uppstår och åt de bisarra förklaringar som främst Antonia bjuder på och som Giovanni accepterar och sen själv för vidare med ytterligare komisk tvist.

Det är ju valår och en komedi om protester mot ökade priser och sämre förhållanden ligger väl i tiden.

Adelsö friluftsteater ligger så speciellt på Adelsö. Man tar sig hit med bilfärja från Munsö och ett par minuter från hamnen med bil. Buss från Brommaplan går också bra. Själva scenen gömmer sig bakom en trämur, likt ett medeltida fort, och blir lite en upplevelse i sig. En trevlig sommarutflykt till den här historiska ön där teatern blir det perfekta avslutet.

Premiären avnjöts en härlig solig eftermiddag med en lätt bris – då är sommarteater som bäst.

Ni betalar inte! Vi betalar inte! spelas till och med den 2 augusti. Biljetter:

https://www.xn--adelsfriluftsteater-u6b.se/

Tips: Det är utomhus och träbänkar (med ryggstöd) men en dyna kan vara skön att sitta på, men funkar utan också.

Det finns bra med parkering utanför teatern.

Musikalkväll med Peter Johansson och Emmi Christensson, 18 juli, Vadstena Slott

18 lördag Jul 2026

Posted by annette stolt in Konsertupplevelser

≈ Lämna en kommentar

Efter en vecka med helt fantastisk sommarväder började de grå molnen hopa sig över Vadstena och vid 15-tiden ösregnade det. Men regnet avtog och när konserten började var det uppehåll så Peters Singing in the rain blev utan regn. Lagom till det fantastiska Phantom of the Opera-medley som avslutade akt ett började det dugga så smått, men det var först till de allra sista låtarna som man kan kalla det för regn. Så det blev inte alls mycket av det utlovade regnet – vilket vi alla uppskattade. Desto mer fantastik sång blev det när två av Sveriges stora West End-stjärnorna äntrade scenen och bjöd på sina musikal- och filmfavoritlåtar och några andra som de bara gillar.

Här bjöds det verkligen på ett pärlband av låtar från bland annat Sound of Music, Singing in the rain, Chess, Footloose, Moulin Rouge, Kristina från Duvemåla, Miss Saigon, Wicked, Lejonkungen, Phantom of the Opera, Saturday Night Fever, We Will Rock you, Mamma Mia och &Juliet. Men också magiskt bra versioner av Barcelona, Time to say goodbay och Stad i ljus.

Emmis version av Stad i ljus är utan en av de bästa jag hört, spröd och stark på samma gång och enormt tonsäker, avslutningen var enastående. Så skönt att få en sån klar och ren version efter alla sportfans som brölat sönder den. Det är så här den ska sjungas och avnjutas!

Det märks verkligen att Peter och Emmi trivs på scenen tillsammans – lite lättsamt smågnabbigt mellanprat som också visar hur mycket de uppskattar varandra. Båda har fantastiska röster som kompletterar och lyfter varandra och en scennärvaro som bara finns hos erfarna artister.

Med sig på turnén har de en välsjungande kör som själva framförde Domino och Defying Gravity och ett fantastikt band och stråk.

Det här var verkligen en musikalkväll som vann över vädrets makter!

Årets sista konsert är på Vallarna i Falkenberg tisdagen den 21 juli. Har ni möjlighet så gå och se den!

Det finns ett fåtal biljetter kvar och kan köpas här:

https://showtic.se/evenemangskalender/musikalkvall